Följ med Anders Lundin på en resa till Queenslands regnskog. Här är hans berättelse om mötet med Daintree i den nordligaste delen av Queenslands, Australien.
Vill du också uppleva Australiens fantastiska regnskog? Läs mer om våra resor till Australien, och framförallt till Queensland.
Vårt mål är Daintree, ett område med tropisk regnskog norr om Cairns. Vi befinner oss nära kusten och jublar över varje kilometerlång, palmklädd och fullständigt människotom strand vi passerar.
Det visar sig snart att det finns en förståelig förklaring till varför stränderna är tomma på människor, utan badande barn och surfande tonåringar. Vid den här tiden på året är kuststräckan invaderad av brännmaneter som förvandlar varje dyk i vågorna till ett livsfarligt projekt. Man badar bara i havet innanför de beskyddande nätinhägnaderna.
Överraskande resa
Men det var inte kusten vi var ute efter, utan djungeln. Vi avslutar resan med någon dag på ett spahotell precis vid regnskogen, och framförallt med den lilla expeditionen in i Daintrees nationalpark. Det får gärna vara lite äventyrligt och häftigt – så mycket det nu kan bli på den korta tid vi har kvar av resan.
Jag har bokat en fyrhjulsdriven jeep med en chaufför, som visar sig vara en tuff kvinna i en övertygande safarioutfit med den typiska bred-brättade hatten och allt annat som hör till. Hun rullar ut en karta på bordet och pekar på ett stort område som är markerat med grönt och säger: ”Vi befinner oss här i utkanten av Daintree National Park – ett fantastiskt område med väl bevarad regnskog.”
Jag ser framför mig hur vi snart ska kämpa oss fram längs med leriga floder med lömska krokodiler. Men något gick fel redan från början. ”…och idag har jag tänkt ta med er hit”, säger guiden och pekar på ett område som ligger i total motsatt riktning, långt från det lockande gröna området, och som enligt uppgifterna på kartan består av odlade, ”mindre intressanta” jordbruksmarker.
Läs mer om MyPlanets utflykt Daintree walkabout.
Inte som vi tänkt
När jag nu ser tillbaka på situationen, så kan jag inte riktigt förstå varför jag inte sa något. Varför jag inte frågade om vi har missförstått varandra, eller om det är okej att vi ändrar om lite på turen. Vad som helst. Men jag blir fullständigt stum och sätter mig snällt in i bilen, och därefter beger vi oss på en utflykt som helt riktigt visar sig vara en guidad tur till mangofarmer, kaffebryggerier, souvenirbutiker och – som pricken över i:et – ett besök på guidens föräldrars blomsterfarm för att beundra deras glänsande bouganvillaer, och en ovanligt storvuxen gerbera.
Resan blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men vad sjutton, det är ju något roligt över en resa som ger en upplevelse man inte alls var förberedd på. Vår guide använde timmarna i bilen till att berätta om områdets historia – från bosättarnas ankomst till idag – med många målande detaljer och rörande öden. Vi kunde inte ha önskat oss en bättre historielektion.
Långt till världens ände
Dagen efter reder vi ut missförståndet. Via några vänner kommer vi i kontakt med Paul – en svensk kille som har bosatt sig i Cairns, och vars största intresse är att hoppa in i sin jeep och leta efter ormar och krokodiler tills solen går ned och myggorna börjar attackera. Med hans hjälp får vi en tur genom Daintrees regnskog. Vi stannar för att gå på upptäcktsfärd längs en slingrande flodbädd, där vi förgäves spanar efter en kasuar. En overklig fågel som naturen har gett en hjälm på huvudet och en dödsskarp klo på foten. Man ser den otroligt sällan, så det är klart att vi inte faktiskt tror att vi ska få syn på den. Men bara det faktum att man vet att vi vandrar runt där den håller till är tillräckligt för att sätta igång fantasin.
Vi fortsätter norrut längs dammiga vägar genom parken och framåt kvällen når vi den blåsig och bortglömda staden Cookstown. Det känns verkligen som att man har kommit till vägens ände – och världens ände. Men det är fortfarande minst 1.000 km upp till Australiens nordöstra spets.
