Snöstorm, solsken, moln, spöregn – 75 km längs The Overland Track genom berg och regnskog på Tasmaniens mest berömda flera dagar långa vandring, är ett sällan skådat väderfenomen på nära håll. Så beskriver Kim Risager turen efter att ha gått den. Läs mer om hans upplevelser här!
Se MyPlanets resa Tasmanien runt med bil som bl.a. tar dig till Cradle Mountain National Park, där The Overland Track ligger.
Se också MyPlanets övriga resor till Tasmanien och våra resor till Australien.
I början av The Overland Track ändrades vädret från molnigt till regn och kraftig vind. Innan vi hade kommit upp över Marions Lookout snöade det kraftigt, och temperaturen sjönk till omkring nollgradigt. Vi kämpade oss fram genom en mindre snöstorm och kom till Waterfall Valley Huts – den första platsen där vi skulle övernatta, som var full av trötta, kalla och blöta vandrare. Vi välkomnades av värmen från gasspisen och ganska snart puttrade maten ikapp med varm choklad. Vi var en del av en brokig skara bestående av fyra äldre damer från Hobart Tramping Club, en far och en son från Launceston, två amerikaner, en ung tysk och tre danskar.
Pudersnö och sol
Efter en kylig natt vaknade vi upp till en vindstilla och disig morgon. Utanför hyddan smög en nyfiken wallaby omkring. Dagens etapp var bara på 15 km och gick över ett öppet landskap, inramat av berg med pudersnö på toppen. Ett par km från Windermere Hut tittade solen fram. Resten av eftermiddagen gick åt till att torka kläder och njuta av solen. Vad mer kunde man önska sig?
Natten blev kall och klar, och jag gick upp mitt i natten för att njuta av en helt fantastisk stjärnklar himmel. Länge beundrade jag stjärnorna – ett tydligt bevis på att jag befann mig på det södra halvklotet. Platån nedanför hyddan lystes upp av ett förtrollande sken, och eukalyptusträden glänste likt silver.
Luften full av mygg
Kommande morgon låg morgondiset lågt. Vandringen till New Pelion Hut inleddes genom tät eukalyptusskog bland krokiga och overkliga träd, stämningen påminde om ”Alice i underlandet”. Därefter kom vi ut i ett öppet träskområde, och lunchen åts med det vackra Mt Pelion som bakgrund. De bruna bergen och det gula träskgräset stod i skarp kontrast mot den azurblå himlen – det var svårt att slita sig. New Pelion Hut ligger bra till med en otrolig utsikt. Vi njöt av ännu en kväll i de andra vandrarnas sällskap. Trots att luften var full av mygg, så njöt vi av solnedgången över Mt Oakleigh tills det blev helt mörkt.
Vandring uppåt med utsikt
Nästa dag blev en lång dag med en extra liten tur upp på Mt Ossa, Tasmaniens högsta berg på 1.617 meter. Vandringen upp var ganska enkel till en början, men efter ett tag skulle flera lodräta sektioner passeras. Andfådda kom vi fram en efter en till toppen, och kunde där konstatera att det var molnigt. Lyckligtvis så försvann molnen, och vi fick en helt fantastisk utsikt in över Cradle Mountain.
Från Kia Ora Hut fortsatte vandringen dagen efter till Windy Ridge Hut med en liten omväg förbi Hartnett Falls, som är ett vackert vattenfall mitt inne i regnskogen. På eftermiddagen började det att smådugga, och innan vi kom i säng regnade det ordentligt. Resten av vandringen till färjan vid Narcissus Hut blev ett blött nöje. På den korta turen med färjan över Lake St Clair fanns det tid till att tänka tillbaka på de sex dagarna i Tasmaniens oberäkneliga, men otroligt vackra natur.
