25 april är ett av de viktigaste datumen i den nyzeeländska kalendern. Ett datum du behöver känna till om du besöker Nya Zeeland och speciellt om du är där i april månad. I kalendern står det ANZAC Day. En förkortning av Australian and New Zealand Army Corps Day. Dagen då landet högtidlighåller minnet av alla australiensiska och nyzeeländska soldater som har stupat i krig genom åren.
Den 25 april 1915 var dagen för en planerad invasion av Gallipoli i Turkiet, där Australian and New Zealand Army Corps försökte gå i land vid ett smalt farvatten i Dardanellerna. Redan innan de allierade vid gryningen nådde land, attackerades de från de höga omgivande klipporna och ANZAC led stora förluster.
Det slutade i katastrof. I slutet av 1915 evakuerades de återstående trupperna från Gallipoli. Den samlade förlusten för båda sidor var långt över 120.000, varav nästan 3.000 var nyzeeländska soldater. Nya Zeeland var det land bland de allierade, som led den största förlusten i förhållande till befolkningsmängd eftersom första världskriget resulterade i att 17.000 av landets då 1 miljon invånare dödades. I stort sett alla familjer i Nya Zeeland berördes av kriget i Europa och Nordafrika.
Samtliga stupade hedras
På 1920-talet blev 25 april en helgdag i Nya Zeeland. Folk samlas än idag detta datum för en tyst, högtidlig kransläggning vid det lokala krigsmonumentet för att hedra offren. Inte bara de från Gallipoli och andra krigsfält under första världskriget, utan stupade från samtliga krig som Nya Zeeland deltagit i. De sista veteranerna från Gallipoli dog för några år sedan, men deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn sluter trofast upp med medaljer på vänster bröst bredvid den röda pappersvallmon som blivit en symbol. ANZAC Day är således fortfarande en dag som förenar Nya Zeeland.
Den röda vallmon
Den röda vallmon som används för att hedra de fallna soldaterna, blev symbol efter en dikt som skrevs av den kanadensiska soldaten John Macrae (1872-1918) år 1915 om fronten i Flandern:
In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below
ANZAC biscuit
Det var långt till kriget i Europa och mammor och flickvänner i Nya Zeeland var bekymrade över om männen fick tillräckligt med mat. På grund av den långa transporttiden med båt till Europa och de skiftande temperaturerna längs vägen, var det inte lätt att skicka proviant. Kvinnor är dock som bekant uppfinningsrika när det gäller deras nära och kära, så de skapade en småkaka som kunde klara resan norrut. Som kex hade de lång hållbarhetstid och var en uppskattad present när de kom fram. Först kallades de för Soldiers biscuits, men efter Gallipoli döptes de om till Anzac biscuits. Än idag är det tradition att äta Anzac biscuits på Anzac Day, men numer också under resten av året.
Anzac biscuits – recept
2½ dl havregryn
2½ dl mjöl
2½ dl socker
2 dl riven kokos
125 g smör
2 msk sirap
½ tsk bikarbonat (bakpulver kan användas)
1 msk kokande vatten
russin
Lös upp bikarbonatet i det kokande vattnet och tillsätt smält smör och sirap. Tillsätt därefter alla torra ingredienser och russin efter eget tycke och smak. Degen formas till små bollar som läggs på en smord plåt och plattas till med en gaffel. Grädda i 150 i ca 16 minuter (beroende på storlek).
