Det finns förmodligen inte en vackrare och mer fascinerande plats på vår jord än Nya Zeeland, och därför kommer filmskaparna tillbaka igen och igen för att få en helt perfekt ”breathtaking” omgivning. Vi har 7 veckor på oss att bekräfta, det blir inte bättre på denna planet.
Drömmer du också om Nya Zeeland? Se MyPlanets reseförslag till Nya Zeeland.
Låt oss börja med att säga det: Nya Zeeland är helt otroligt. Fantastiskt. 1,5 år gamla Carolines ordförråd är inte så stort än, men är det något hon kan säga högt och tydligt så är det: neeej, se! Något som hon hör oss andra säga omedvetet och konstant. Det är väl en av de största klyschorna, men jisses, det är så otroligt vackert överallt. Ena sekunden är det kristallklara floder med vatten så klart och rent att man bokstavligt talat kan gå ned och dricka direkt ur floden. Sedan är man plötsligt flugan på väggen i ”Sagan om Ringen”, när man betraktar molnbetäckta bergstoppar och hundratals vattenfall.
Styrt av improvisation
Det bästa sättet att göra det på när man inte längre varken är 20 år eller barnlös eller båda delar, är att hyra en husbil. Med barn i bagaget åker man inte ut mitt i ingenting med ett tält på ryggen, och man nöjer sig inte heller med ett backpacker-B&B här och där. Man ser däremot till att ha sitt hus på fyra hjul. Det ger en perfekt flexibilitet då man själv bestämmer när och vart man ska äta, övernatta, byta blöja, diska eller slappa vid en fantastisk strand.
På Nya Zeeland får man campa nästan överallt, ungefär såsom allemansrätten ger möjligheten i Sverige – dock med den lilla regel om att man ska vara minst 15 km utanför en stads-zon (men vem har lust att slå läger mitt inne i stan?). Så i princip kan man på nolltid bli överens om att precis här är det mest fantastiskt, så här vill vi vara en dag eller två, och i det ögonblick man har dragit åt handbromsen har man slagit läger. Det ska också tilläggas att man ca. var tredje dag behöver ta sig in på en campingplats för att lämna sitt avloppsvatten och fylla på med nytt vatten i tanken, samt ladda upp batteriet som förser kylskåp/frys med ström.
Men det är helt okej då campingplatserna i stor utsträckning är av väldigt hög standard. Plus att man kan komma in med sin diskborste där det faktiskt finns rinnande varmvatten i kranen, som man inte har varit tvungen att sätta pengar i, då man har betalt för allt vid ingången. Faktiskt så var det så pass hög standard att vi valda att övernatta en hel del fler gånger på campingplatser än vad vi hade räknat med – men åter igen: man bestämmer själv.
När husbilen är ditt hem
Det är långt från Danmark och Sverige till Nya Zeeland. Med barn i storleken medium, small och xsmall är man tvungen att överväga hur lång sträcka man kan tillåta sig att spendera på flyget åt gången. Av samma anledning mellanlandade vi i Singapore på vägen dit, vilket var ett bra beslut. En knapp vecka på ön Sentosa, och därefter flög vi vidare mot vårt egentliga mål och landade i Christchurch, Nya Zeeland. Här är vårt primära uppdrag att hämta vårt framtida hem, husbilen.
En regnig morgon kunde vi tillsammans med en biluthyrningsmedarbetare i storlek 17 år konstatera att nej, det fanns ingen kvar med automatväxlar, mate. Det blev dyrare. Alltså: lär dig att köra i vänstertrafik, och att växla med den hand som du inte ens kan lyckas kasta en tennisboll med utan att det bara blir till en krampaktig rörelse – och lär dig det i det största nulevande fordon i den södra hemisfären. Nu. Med familjen ombord. Sätt fart. Ja ja, du har 3.000 kilometer bergskörning framför dig, och vadå? Kör.
Det gick överraskande fort. På ett bra sätt.
Familjesemester med allt vad det innebär
Men är det över huvud taget kul att köra runt i en sådan där ”people-mover”? Och barnen, var det inte för jobbigt för dem? Är det inte snarare en prövning för familjen, än en semester? Bråkar man inte hela tiden? Blir man inte galen av att byta blöja i diskhon med ena handen, samtidigt som man försöker att steka kotletter med den andra foten? Är det inte i det stora hela bättre att boka in sig på ett bra hotell i Grekland och slappna av, istället för att vandra omkring i en bergskedja på andra sidan jorden? Skulle man kanske fundera över.
Det är inget tvivel om att en resa som den här – i alla fall den del som föregick i husbilen – är en utmaning i förhållande till ens komfortzone. Men en av huvudsakerna med att åka iväg är ju att vara tillsammans med familjen, att uppleva allt möjligt nytt samtidigt, tillsammans. Att bryta av mot vardagen, där man är spridda på alla håll och kanter under dagen. Under veckan. Det är ovärderligt att sitta på kvällen med en äventyrlig omgivning tillsammans med sina barn och sin livspartner, och prata om hur fantastiskt vattenfallet var i Milford Sound, eller valarna i Kaikoura eller gejsern i Rotorua, som vi såg tidigare samma dag. Eller smygtitta i den digitala kameran redan samma eftermiddag som man har förevigat varandra i de varma källorna i Hanmer Springs.
Vi har inget emot att bo på hotell i Grekland – vi har gjort det tidigare och kommer absolut att göra det igen – men det ger helt klart inte i närheten så många spektakulära upplevelser som den mer aktiva resan man kan göra på Nya Zeeland. Det kan såklart vara att Frederik, som vanligtvis lever en ganska obekymrad vardag på dagis, kan börja sakna sina vänner. Men den sorgen försvann på två sekunder när vi med bar mage kämpade oss igenom en bit regnskog, för att till slut kasta oss svettiga i vågorna på en orörd strand. Det var inte direkt ordet ”stackare” som dök upp i tankarna när man betraktade våra barn.
Högre toleranströskel
Stränder, berg, floder, vattenfall, kokande lera, gejsrar, trevliga människor, bungyjump, jetboat, paraglide, helikoptrar, valar, delfiner, pingviner, regnskog. Får. Många. För att nämna några ord. Med en omgivning som den här kunde man förmodligen röra sig genom landet på en cykel med tre hjul, och ändå vara så fascinerad att man glömde att vara trött. Med andra ord: det var omöjligt att inte ha en fantastisk resa. Bråk? Ja då, om man tänker efter så uppstod det nog en gång då och då. 50 dagars oavbruten koordinering av fem individers enskilda åsikter och behov ska väl gnistra till här och där. Men när man i vardagen lätt kan gå och bli lite instängd och sur över småsaker, väljer man instinktivt att gå i betydligt större skor när den överordnade dagsplanen är att vi som en familj ska erövra världen. Jag önskar att man alltid kunde hålla fast i den här inställningen, även i februari hemma i Köpenhamn med omnejd.
Det är svårt att tänka sig en vanlig vardag här. När man t.ex. ser en skola, tänker man skola?! Hur kan man gå i skolan här, mitt i Smeagols trädgård? I Queenstown, huvudkvarter för Action-Jacksons, där man nästan inte kan se himlen pga. helikoptrar på väg upp i glaciärerna med ännu ett gäng äventyrare, de som ägnar sig åt paragliding och bungy jumping. Ja, det bor nog också människor här, som bara ska få en vardag att fungera på ett normalt sätt. Men det är bara svårt att föreställa sig.
Smittad av den goda stämningen, och för att man inte bara kan skynda förbi våghalsens hemland utan att själv får lust till en adrenalinkick, utsåg vi några aktiviteter som kunde tillfredsställa den inre Galimatias, utan att utmana vår reseförsäkring: en åktur med jetboat upp och ned längs floder, lite whalewatching och en omgång delfinsimning säkrade några sidor i scrapboken.
Dagliga överraskningar
Tre veckor använde vi för att köra runt Sydön, därefter gick vi loss på Nordön. Vi hade läst oss till att vattnet mellan Nya Zeelands två öar skulle vara ett av de lugnaste i världen, vilket inte minskade våra förväntningar till resan över. Efter en, i förhållande till de stora förväntningarna, lite tråkig segeltur från Picton till Wellington kunde vi lämna in den transportabla enrumslägenheten och två sekunder senare vifta med nycklarna till en fyrhjulsdriven bil, som bjöd in till armen ut ur fönstret och avslappnad Jack Johnson i cd-spelaren.
Ett par veckor försvann som fin sand mellan fingrarna, medans vi rörde oss upp genom Nordön i detta praktfulla fordon. Det var för övrigt första gången sedan Danmark som vi hade lyxen att kunna köra om andra trafikanter, vilket var fullständigt omöjligt i husbilen. Det säger sig självt att man inte övernattar fem människor i en personbil. Vi hade istället bokat in oss på de härligaste B&B’s hemifrån. Som bortblåst var improvisationsdelen, men å andra sidan tillfördes en ny liten finess: varje dag avslutades med att man kunde glädja sig över att B&B inte var detsamma som motell där hemma, utan en rymlig lägenhet med bubbelpool, simbassäng precis nedanför terrassen och strandutsikt. Det kunde vi leva med.
Långt hem
Allt gott kommer till ett slut. Semestern gjorde dock ett sista glatt ryck, då vi på vägen hem mellanlandade en knapp vecka i Sydney. Vilken stad. Stor och full av liv, kaotisk, stilfull. Oerhört praktiskt att man kan åka båt kors och tvärs från hamnen till de bästa stränderna (Manly Beach, Bondi beach), till Operahuset, ut till zoo och hem igen. Till priser som tar ganska stor hänsyn till familjer.
Om vi skulle göra samma resa igen en annan gång skulle vi dela upp flygturen hem från Sydney i två, och mellanlanda några dagar i Thailand. För de där 27 timmars nonstop hemresa inkl. väntetid var på gränsen. Jisses, vi var trötta när vi väl var på dansk mark igen.
Så om vi får ge en rekommendation: ta lån på huset och åk långt bort! Du kan t.ex. resa runt Nya Zeeland med fyrhjulsdriven bil eller se Nya Zeeland med husbil. Läs mer om våra Nya Zeelandsresor och få ännu mer inspiration till din resa!
Fakta om artikelförfattaren
Lars och Heidi reste runt på Nya Zeeland med barnen Mikel, 8, Fredrik, 5 och Caroline, 2.
