Med sina vita palmkantade stränder, regnskogsklädda vulkaner och sin fantastiska snorkling är Hawaii ett drömresmål för de flesta. Så även för MyPlanets resesäljare Rikke som förälskade sig i den vackra ögruppen mitt i Stilla havet. Och då speciellt i ön Maui. Här berättar hon varför.
Skepparen stängde av motorn och båten gungade nu tyst i det turkosa vattnet utanför den gamla, halvmåneformade vulkankratern Molokini. ”Dags att sätta på mask och snorkel”, kom det från guiden som redan stod färdig att hoppa i vattnet. Jag har tidigare upplevt fantastisk snorkling i både Australien och Mexiko, så jag hade faktiskt planerat att hålla mig på däck och bara njuta av solen. Men så skulle det inte bli. När en äldre hawaiiansk herre som också var med på resan fick nys om mina planer kom han fram till mig. ”Du måste hoppa i flicka lilla, för du har aldrig sett vatten så klart som detta.” Det väckte min nyfikenhet och jag letade fram mask och snorkel och hoppade i vattnet – och han hade helt rätt! Vattnet var kristallklart och snart var jag uppslukad av en färgsprakande värld fylld av koraller och tropiska fiskar i alla möjliga former och nyanser. Jag hade inte varit i vattnet länge innan en havssköldpadda elegant gled förbi mig, och någonstans långt under mig fick jag syn på ett stort stim med gula fiskar. Jag följde efter stimmet en bit innan det försvann ner i en skreva i korallrevet.
Väl tillbaka på båten kom den äldre herren fram till mig igen. ”Nåhhh, vad säger du?”. Allt jag kunde säga var ”Wow. Det var fantastiskt!”. Senare har jag fått reda på att sikten vid Molokini verkligen är exceptionell. Detta beror på att den gamla vulkankratern nästan helt består av sten, vilket gör att det utsöndras väldigt lite sediment som går ut i havet. Detta gör det lättare för solens strålar att tränga igenom vattnet, vilket förbättrar sikten och förstärker färgerna. De lokala havsströmmarna hjälper också till. De rensar bort den lilla mängd sediment som trots allt finns i vattnet, samtidigt som de för näringsrikt vatten till revet. Detta får korallerna att blomstra, vilket i sin tur attraherar fisk och annat marint liv i ovanligt stora mängder. Från små revfiskar till stora knölvalar som tar sig till dessa skyddade vatten för att kalva från slutet av december till april. Resultatet skapar en av Hawaiis bästa snorklingsupplevelser.
En enorm variation
Naturligtvis är det inte bara under havsytan som Hawaii är förtrollande. En av de stora attraktionerna på Hawaii är den enorma variation av landskap som ögruppen erbjuder. Här finns fyra kilometer höga vulkaner, mäktiga raviner, tropisk regnskog och flytande lavaströmmar. På andra ställen täcker kaffeodlingar de frodiga sluttningarna mellan små, avlägsna samhällen och dramatiska klippor reser sig längs kusterna och ramar in de öde stränderna. Även kulturen är framträdande här och många historiska lämningar är mycket väl bevarade. Det gör att man lätt kan föreställa sig hur livet på öarna måste ha sett ut när kapten Cook seglade in Kealakekua Bay 1779 och möttes av mer än 1.000 kanoter.
Det finns därför stora möjligheter att kombinera sol och bad med exotiska upplevelser på Hawaii, och det är inga långa avstånd på öarna. Du kan vandra på vulkaner på förmiddagen, uppleva polynesisk kultur vid middagen och ändå ha haft tid att sola och bada bland koraller i turkost hav på eftermiddagen. Det var i mångt och mycket den stora variationen av upplevelser som lockade min pojkvän och mig till Hawaii, och vi valde därför att besöka fyra olika öar. Det visade sig snabbt att de var totalt olika varandra.
Waikiki och Pearl Harbor på Oahu
På Oahu myllrar det av liv på den legendariska Waikiki Beach i Honolulu, och vid Pearl Harbor minns man den ödesdigra dagen 1941 som förändrade andra världskriget. Men Oahu erbjuder också stora ananasplantager, svarta lavastränder, utmärkt snorkling och inte minst fruktlösa surfare som kastar sig ut i vågorna längs North Shore.
Vulkaner på Hawaii Island
Atmosfären är helt annorlunda på den större ön Hawaii Island, tidigare känd som Big Island. Och ön är stor med hawaiianska mått mätt. I själva verket är den mer än dubbelt så stor som alla de andra öarna tillsammans, så en hyrbil rekommenderas för att smidigt kunna ta sig runt. Även landskapet är mer vidsträckt här än på de mindre närliggande öarna. Från vackra kuster och frodiga, grönskande bergssluttningar till snöklädda toppar och grova vulkaniska lavafält där strömmar av glödande lava rinner ut i havet med ett väsande ljud. Andra vägar leder över öppna grässlätter till prisbelönta kaffeodlingar, mystiska dimhöljda skogar och små byar med lokala gallerier och alternativa kaféer. Man kan också få chans att komma lite närmare stjärnorna uppe på toppen av vulkanen Mauna Kea. Den klara fjälluften är idealisk för att titta på avlägsna galaxer och det finns inte mycket ljusförorening. Samtidigt är landskapet så månlikt att Apollo-astronauterna övade med sin månbil här innan avresa. Efter en dags sightseeing kan du koppla av på de fantastiska stränderna, varav några är svarta på grund av vulkanisk aktivitet. Eller njut av en drink på Sheraton Resort där man ofta kan se rockor från land.
Naturparadiset Kauai
Det är bara en kort flygning till ön Kauai, men det är som att landa i en helt annan värld. Kauai är en av de minst besökta öarna i ögruppen, och det känns på lugnet som finns här. Men naturen visar sig istället från sin mest fruktbara och dramatiska sida. Mäktiga klippor reser sig upp ur havet som grönklädda väggar och brusande vattenfall väller ut över klippavsatser och skapar fantastiska regnbågar över de lummiga dalarna där några av världens bästa kaffesorter produceras. Höjdpunkten är dock den enorma ravinen Waimea Canyon som påminner om en tropisk version av Grand Canyon.
Sedan James Cook först la till vid dessa kuster har många besökare förälskat sig i Kauai skönhet. Vissa utan att veta att det var Kauai de faktiskt såg. Hollywood har flitigt använt sig av Kauais natur i filmer som South Pacific, Indiana Jones, Jurassic Park, King Kong och Törnfåglarna. Även Elvis hittade kärleken på Kauai i filmen Blue Hawaii från 1961, varifrån låten ”Can’t help falling in love” passande nog kommer.
Vackra Maui
Allt detta hade vi upplevt när fartyget lämnade Molokini och satte kurs mot den fjärde och sista ön på vår resa: Maui. Det är svårt att sätta ord på varför, men Maui träffade oss rakt i hjärtat. Den ringa storleken och de fina stränderna hade utan tvekan något med saken att göra. Likaså de små, mysiga samhällena och de dramatiska klippkusterna som skiftar i fler nyanser av grönt än man kan föreställa sig. Men mest av allt hade det nog att göra med öns stora variation av landskap. Denna variation upplevde vi till fullo dagen därpå.
37 km nedförsbacke med cykel
Det var fortfarande mörkt när vi tidigt nästa morgon blev upphämtade. Långsamt tog sig bilen högre och högre upp genom mörkret längs den slingriga vägen, upp mot toppen av Haleakalas vulkankrater på över mer än 3000 meters höjd. En timme senare hade vi hoppat ur bilen. Det var kallt på toppen. Men ljusa strimmor vid horisonten lät oss veta att solen var på väg upp. Vi hittade en bra plats på kraterkanten, och så var det bara att vänta på soluppgången. Gradvis blev himlen ljusare ända till solen steg upp över horisonten och badade landskapet i sina mjuka morgonstrålar. Även om vi hade sett bilder på vulkanen, kunde inget ha förberett oss på synen som nu uppenbarade sig framför oss. En enorm krater – stor nog att rymma hela Manhattan – låg vid våra fötter som en jättestor stenig slätt. Ett rått och ensamt landskap i röda och bruna toner, som mest liknade något från Mars eller någon annan avlägsen planet. Snabbt ökade solens strålar i styrka, temperaturen steg och de låga slöjmolnen ersattes av en klarblå himmel.
Detta var perfekt för vår nästa aktivitet. Vi satte oss i bilen igen och åkte en bit nerför berget till knappa 2.000 meters höjd. Här stod ett par cyklar och väntade på oss. ”Det är den vägen”, skrattade chauffören och pekade neråt längs vägen innan han försvann in i bilen. Vi satte oss tillrätta på cyklarna och började den 37 km långa färden i nedförsbacke tillbaka mot kusten. Cyklarna rullade av sig själva så vi hade gott om tid att njuta av de hisnande vyerna över Maui och havet borta i fjärran. Successivt förändrade landskapet karaktär. Råa, vulkaniska stenlandskap ersattes av grönskande sluttningar och längre ner började tropiska växter att kika fram. Turen i sig tar inte lång tid att cykla, men vi tog gott om tid på oss. När vi hoppade av cyklarna vid vulkanens fot var vi helt säkra på en sak: man ska definitivt se alla fyra öarna på en resa till Hawaii, då de är totalt olika. Men trots sin ringa storlek samlar Maui mirakulöst nog allt det bästa av Hawaii på ett och samma ställe.
