Följ med MyPlanets USA-entusiast Nina till New York. Hon berättar här om några av sina favoritupplevelser och om hur hon blev förälskad i staden som aldrig sover.
Vi anländer till Manhattan en sen sommarkväll. Jag överväldigas av ljus och ljud och tappar snabbt känslan för var jag befinner mig på grund av de skyhöga byggnaderna som omger oss. Min man och jag sitter på trappan framför vårt hotell. Vi hör bara svaga ljud från de gula taxibilarna på de intilliggande vägarna och från några New York-bor som rastar sina pyttesmå hundar. En man kommer förbi med sin rullande kafévagn och erbjuder oss en kopp kaffe. Jag känner hur värmen sprider sig i magen, som en cocktail av kaffe och spänning. Vi är här. Vi är i New York City. Helst vill jag ut nu med en gång och uppleva det hela. Men det är sent och staden får vänta till imorgon.
Central Park: Den ultimata starten på N.Y.
Jag vaknar nästa morgon och drar gardinen lite åt sidan. Det är mulet. Men det är också förvånansvärt tyst med tanke på att vi befinner oss mitt i en storstad. Faktum är att jag inte kan se mycket annat än en innergård fylld med träd, blommor och små bord där en familj njuter av sin frukost. Mitt huvud känns tungt efter resan och tidsskillnaden på sex timmar, och jag börjar känna mig hungrig. Angelägna om att se självaste New York i dagsljus drar vi på oss kläderna, köper lite mat och ger oss sedan av.
Vi bor på 77th Street nära Central Park, och mest av allt vill vi bara gå runt och upptäcka gatorna omkring. Medan förfriskningar intas går vi in i Central Park och följer vattnet längs den stora sjön, The Lake. Vi hamnar till slut på Loeb Boathouse och hyr en roddbåt. Efter att vi lyckats tämja de ganska tunga årorna, skvalpar vi stilla runt på sjön. Här njuter vi av synen av små sköldpaddor som tittar upp vid strandkanten, unga jonglörer, glassbarer, paviljonger med nykära par, de stora historiska byggnaderna som reser sig upp bakom trädtopparna och tonerna av ett dragspel. Jag känner mig fri, glad och redo för äventyr.
Kärlek på Brooklyn Bridge
”Gå över Brooklyn Bridge,” lyder det omedelbara svaret när vi frågar hotelldirektören om en upplevelse vi inte får missa. Han tillägger att det tar lokalbefolkningen 25 minuter att gå över. Men är du ett turistande par ska du räkna med 60 minuter, då bron är känd för att ge upphov till kärlek och en del pussar utmed vägen. Nåväl, vi får väl se hur det blir med det. Vi bestämmer oss i alla fall för att ta tunnelbanan till Brooklyn och sedan gå tillbaka till Manhattan.
Vi stannar först i området DUMBO alldeles intill bron, vilket tydligen är ett populärt område bland lokalbefolkningen. Här utspelar sig historien om gårdagens New York. På den tiden gnisslade spårvagnar fram över kullerstensgatorna och DUMBO var ett industriområde fyllt med ljud från arbetsmaskiner. Nu strålar området av nya berättelser, och de gamla fabriksbyggnaderna är inredda som gallerier, restauranger och trendiga kaféer. Kaffe är obligatoriskt på alla bra resor, och i dag är inget undantag. I en övergiven lagerlokal hittar vi Brooklyn Rostning Company, vars råa och industriella inredning passar perfekt in på områdets historia. Vi är redo.
Men innan vi börjar gå över bron finns det en sak till jag gärna skulle vilja se. I vattnet utanför DUMBO står ett färgstarkt vattentorn tillverkat av återvunnet plexiglas gjort av Brooklyn konstnären Tom Fruin. Verket kallas ”Waterfront ” och är en del av en serie där det första verket med titeln ”Kolonihavehus” uppfördes i Köpenhamn 2010. Sedan dess har ”Kolonihavehus” rest till flera platser, bland annat Brooklyn Bridge Park.
Vi fortsätter till Brooklyn Bridge, där vi stannar för att njuta av utsikten. Den vackra bron, som sedan 1883 har förbundit Brooklyn med Manhattan, står i förgrunden av en horisont av skyskrapor. Ganska länge dröjer vi vid åsynen av New Yorks skyline i sin fulla prakt på andra sidan. När vi efter 60 minuters förälskelse återigen får fast mark under fötterna på Manhattan, råder det ingen tvekan om att kärlek blommar här.
Är det eld i Frihetsgudinnans fackla?
En sen eftermiddag någonstans på Manhattan, står jag i min fina klänning medan min man ihärdigt försöker få tag på en taxi åt oss. Det är min födelsedag och vi ska gå ut och hitta ett ställe att äta på. Slutligen sätter vi oss i en taxi och min man ger taxichauffören en adress. När vi går ut ur taxin ser jag flera stora yachts ligga och guppa på Hudsonfloden. ”Surprise”, säger min man och tar min hand. Vi går ombord på en yacht där det är fint uppdukat för middag. En kypare visar oss till vårt bord och presenterar vår 4-rätters meny samt önskar oss en härlig kryssning. Inom kort lämnar båten kajen. Gommen fylls med vin och stora wannabe-räkor medan vi till tonerna av levande musik guppar förbi Manhattan.
Plötsligt är det som om rummet förändras. Jag ser mig omkring och det slår mig att väggarna, taket och de andra gästerna badar i ett kraftigt sken av orangefärgade solstrålar. Vi tittar ut genom fönstret och jag ser en syn jag aldrig kommer att glömma: Frihetsgudinnan är precis utanför. Svart som kol och omgiven av en nästan glödande siluett av solstrålar. Hon ser mäktig ut. Ja, faktiskt levande och det ser ut som om det är eld i facklan. När solen går ner bakom henne träder mörkret fram och ljusen tänds upp i skyskraporna inne på Manhattan.
Jag hör glada toner inifrån restaurangen och ser ett band stå redo med kontrabas och gitarr. Det är fest på båten, och plötsligt hör jag en av mina favoritlåtar och sångaren säga ”Happy Birthday Nina, this one is for you”. Min man har uppenbarligen smugit sig upp och önskat en låt med anledning av min födelsedag. Jag njuter av ögonblicket med utsikt över Manhattans glittrande ljus, medan människor dansar runt omkring mig. Det måste vara essensen av att befinna sig i The City That Never Sleeps.
