Vi stannade till i skogskanten, vevade ned rutorna och började äta av smörgåsarna vi tagit med. Jag såg en rörelse i ögonvrån. Något som lätt och elegant gled fram mellan träden över den nya snön. En grå skugga. Jag vände långsamt på huvudet – och möttes av en blick. En hungrig blick. Vi såg länge varandra i ögonen. Jag slutade tugga och fiskade i slowmotion upp kameran som min fru hade i knät. Prärievargen stirrade på mig. Ville den ha en bit av min mat? Jag kände mig inte nyfiken på att testa. Jag tog istället ett porträtt av den samtidigt som den slickade sig om nosen. Yosemite National Park har flera miljoner besökare om året så prärievargen är van vid människor, men när jag öppnar bildörren springer den iväg ändå.
Res till USA på en fantastisk semester du också! Läs mer om våra resor till USA.
Den amerikanska fotografen Ansel Adams blev världsberömd för sina bilder från Yosemite, och storslagenheten omkring oss är överväldigande och lever upp till påståendet om att det är den vackraste dalen i världen. Vi får syn på de fantastiska bergstopparna El Captain, North Dome, Half Dome och Glacier Point, och hinner med att springa upp till Yosemite Falls som är ett av världens högsta vattenfall. Det får en att tappa andan – också pga. att toppen av vattenfallet ligger nästan 800 meter över dalens fot.
Dynamisk mångfald
Mer hinner vi inte den här gången. Vi har bara tre veckor till att se så mycket som möjligt av USAs gyllene och eftertraktade stat Kalifornien, som i över 250 år har fungerat som en magnet på folk. ”Going West” är fortfarande en amerikansk folkrörelse. Idag lever var åttonde amerikan i Kalifornien, som därmed är USAs med färgglada och mångkulturella livslaboratorium. Här finns plats till otraditionella tankar och det är fritt fram för såväl helgalen som genial kreativitet och livsutveckling. Här talas över 100 olika språk och det är ingen tvekan om att den etniska och kulturella mångfalden har tillfört det kaliforniska samhället energi och styrka till att bli ett av de rikaste samhällena i världen.
Advokatens småkakor
San Francisco är en symbol på frihet, drömmar och välstånd. Frågar vi vår värdinna Linda, som är f.d. advokat men har lagt om sitt liv för att specialisera sig inom bakning av småkakor samt skriva böcker, så säger hon:
”San Francisco är min stad för alltid, även i mitt nästa liv. Det är den vackraste staden i världen. Alla människor borde älska två städer – sin egen och San Francisco. Jag behöver bara älska en stad. ”Frisco” är jämfört med andra världsstäder en elegant kvinna som älskar sin spegelbild – och är stolt över det. Vi lever också mer intensivt eftersom vi har ett hot mot oss, ett litet svart moln hängande över huvudet hela tiden. Det gäller att leva nuet här och nu. Imorgon kommer kanske aldrig. Varje dag blir vi påminda om att imorgon kan allt vara förbi.”
Som om hon hade en personlig överenskommelse med San Andreas djupt ned i jorden under oss, börjar kaffekopparna att klirra. ”Bara ett litet skalv”, säger hon oberört. ”Men den stora jordbävningen kommer, det är bara en fråga om tid. Därför är livsregel nummer ett att ha kul medans vi är här.” Hon kastar en blick på sin son som leker på golvet och säger:
”Han växer upp medveten om att livet är härligt när allt är lugnt och stilla. Han har redan upplevt en stor brand som slutade precis utanför vår dörr, och flera kraftiga jordskalv som fick Bay Bridge att kasta vågor och välta ned bilarna i vattnet samtidigt som vi stod still framför bron och såg på. Katastrofer har blivit en del av vardagen. Det är väl priset för att få leva i ett paradis. Men å andra sidan finns det bästa av allt här.”
Paradisets skuggsida
Det är svårt att säga emot henne efter några intensiva dagar där vi har smakat på Napa Valleys bästa vin, ätit himmelskt goda fisk- och skaldjursrätter på Fishermans Wharf, besökt världskända konstgallerier, utställningar och museer. När vi har haft behov för avslappning har vi strosat upp och ned längs stadens berömda branta gator med antika spårvagnar och helldriver-taxichaufförer, åkt båt med en viss nedstämdhet omkring Alcatraz och beundrat Golden Gate.
Det känns nästan som en lättnad för oss, som inte får bo i Guds eget land, att paradiset har sin skuggsida. San Francisco har flest alkoholister i hela USA och därmed också det största antalet med lever- och njurproblem. Golden Gate Bridge står inte bara där som en arkitekts mästerverk, men lockar även till sig många självmordsbenägna människor. Nästan 1.000 människor har sedan bron öppnades år 1937 kastat sig in i döden från de 70 meter höga räcket, kanske pga. besvikelsen över att staden framför deras fötter på ett eller annat sätt har svikit dem.
Sjölejonens fristad
Trots stadens mörkare sidor växter Frisco med rekordfart. Det är inte enbart människor som lockas till staden. En morgon år 1990 beslagtog en flock högljudda slynglar med mustasch hamnen, eller rättare sagt en hel brygga vid Pier 39. Det lade sig ned för att vila efter det ansträngande uppdraget och bredde ut sig på de flytande träbryggorna som de ivrigt försvarade, vilket resulterade i att folk varken kunde komma till eller från sina båtar.
Det var en flock sjölejon bestående av mer än 50 individer. Kanske visste de om att de var fridlysta. Brottsbekämparna var maktlösa. De få sjölejonhannarna med deras tillhörande harem hade i alla fall upptäckt att det fanns gott om fisk i bukten precis utanför staden. Ett rent paradis. Härliga, lättillgängliga bekvämligheter i form av pontonbryggor där de kunde lata sig i solen eller underhålla sig med att se på folk som kom från när och fjärran. De muntra och högljudda djuren blev snabbt en turistattraktion, och beståndet som hela tiden ökar har genom tiderna toppat med omkring 900 djur på en dag.
Skog, snö och sand
Vi beslutade oss för att utvidga resan lite till de ”närmaste” omgivningarna för att uppleva världens äldsta, största och högsta giganter av Sequoia-träd, frysa lite på snöklädda bergstoppar och bli halvt ihjälstekta i Death Valleys fruktansvärda ökenhetta, för att till sista samla krafterna på den vackraste sandstranden långt från Highway 1 som fortsätter söderut till México.
När vi hade fått tillräckligt med action och behövde lugn och ro hittade vi ett härligt reservat vid kusten – Ana Nuevo (Nyår på spanska) som är platsen där man kan komma riktigt nära sjöelefanter. Mäktiga krabater. Vuxna hannar väger upp till två ton och slåss inbördes tills blodet rinner. Dem ska man inte komma alltför nära. Honorna däremot är vackra, runda fettklumpar med stora, svarta ögon. När vi kommer närmare gör de sig till genom att kröka ryggen som en båge och lägga huvudet bakåt. Väldigt elegant och svårt att motstå.
USAs vackraste kust
När man kör söderut längs kusten mot Los Angeles kan man inte missa Big Sur. Namnet kommer från spanskans ”El Sur Grande” (stora söder) och beskriver den storslagna kusten i södra Kalifornien. Det är denna kust som för många blev ett permanent uppehåll, och som enligt ryktet är Amerikas och kanske världens vackraste kustlandskap. Henry Miller bodde här i 17 år och har beskrivit platsen med orden: ”Så måste Gud ha tänkt sig att jorden skulle se ut när han skapade den!”
Highway 1 slingrar sig i det ena ögonblicket längs vattnet och i nästa flera hundra meter upp över soliga Stillahavsvågor. Högt över sjölejons rop, skriket från måsarna och dimman. Genom svajande palmer, cypresser och växter från hela världen som breder sin doft i det frodiga landskapet. Edens trädgård där det gömmer sig små dolda hus mellan träden, och som bara låter oss ana att det bor människor här.
Självklart ska vi stanna till i Monterey och uppleva John Steinbecks ”Cannery Row”, som säkert inte alls liknar det han beskrivit i sin bok ”Det stora kalaset”. Konservfabriken har för länge sedan förvandlats till en turistfälla, men stämningen hänger kvar i luften och förstärks av den salta smaken på tungan av att stå på stranden och känna doften från havet och de gigantiska tångväxterna som slött ormar sig vid vattenytan.
Här ska vi slappna av och andas in Kalifornien. Om det inte är tillräckligt – och om vi fortfarande är sugna på mer – så finns alltid Hollywood.
